sorry
Tänkte dra ett sånt där hej-jag-kan-inte-sova/jag-är-missnöjd-med-livet-just-nu inlägg, som jag egentligen hatar och stör mig riktigt mycket på. Så jag ser det bara som att jag skriver av mig lite.
Det finns inget värre än att gråta. Och nu erkänner jag, jag grät idag. Jag hatar att gråta. Övertrött och grinig, (y)
Sen när man e klar, inser man att det egentligen inte var någonting att gråta för, det var ovärt, onödigt. Wasted tears.
Då blir man arg, iaf jag. Jag blir alltid arg efter att jag gråtit. När jag blir arg kan det hända att jag gör dumma saker, som man sedan blir ännu mer frustrerad över eftersom att även det var onödigt.
Senaste tiden har varit underbar, givande och lugn. Har liksom hittat en liten bit till av pusslet som kallas liv. Jag bara älskar när man helt plötsligt förstår sig på något som man undrat över hur länge som helst. Som bäst är det när det är något som man som känt och inte förstått sig på, det finns inget bättre.
Det jag lärde mig var att det tar tid att läka, men när man är läkt, är det den känslan som är värd att leva för. Känslan av att ha kommit över det som tryckt ner en och legat på ens samvete hur lång tid som helst, är obeskrivlig. Man känner sig oövervinnerlig, som att inget i hela världen någonsin kan gå fel igen.
Haha oj så förvirrad man blir när livet hinner ifatt en igen efter en tid på toppen. Verkligheten slår till som ett slag i ansiktet, eftersom man aldrig riktigt kommer undan den.
Sedan finns det ju alltid saker som man gjort som man grubblar över, känner ångest för. När klumpen i magen känner att just nu ska jag växa mig lite större och va lite mer irriterande, tänker man bara negativt, fast man inte borde. Har man en gång varit nere på botten är det lättare att falla ner igen än vad man tror. Ibland när jag sitter med Ipoden i handen, bläddrar nästan längst ner i listan och ser min favoritlåt, så blir jag superarg. jag blir arg för att jag en gång tillägnade dig den låten, gav bort min tröst på något sätt. Sen när det blev som det blev, kunde jag inte lägngre lyssna på den. Det kan jag fortfarande inte. Men när humöret är på topp, och jag ser just den låttiteln så blir jag bara glad av någon anledning, ångrar absolut ingenting. Konstigt det där. Och jag vet inte varför, men när jag la mig sängen ikväll, så saknade jag dig. För första gången på länge.
Sedan besvikelsen av att man kanske inte presterar så bra som man vill, den besvikelsen. Man känner sig dålig.
Men nu ser jag vilket långt och äckligt inlägg det här har blivit. Så, nu ska jag sova.
Det finns inget värre än att gråta. Och nu erkänner jag, jag grät idag. Jag hatar att gråta. Övertrött och grinig, (y)
Sen när man e klar, inser man att det egentligen inte var någonting att gråta för, det var ovärt, onödigt. Wasted tears.
Då blir man arg, iaf jag. Jag blir alltid arg efter att jag gråtit. När jag blir arg kan det hända att jag gör dumma saker, som man sedan blir ännu mer frustrerad över eftersom att även det var onödigt.
Senaste tiden har varit underbar, givande och lugn. Har liksom hittat en liten bit till av pusslet som kallas liv. Jag bara älskar när man helt plötsligt förstår sig på något som man undrat över hur länge som helst. Som bäst är det när det är något som man som känt och inte förstått sig på, det finns inget bättre.
Det jag lärde mig var att det tar tid att läka, men när man är läkt, är det den känslan som är värd att leva för. Känslan av att ha kommit över det som tryckt ner en och legat på ens samvete hur lång tid som helst, är obeskrivlig. Man känner sig oövervinnerlig, som att inget i hela världen någonsin kan gå fel igen.
Haha oj så förvirrad man blir när livet hinner ifatt en igen efter en tid på toppen. Verkligheten slår till som ett slag i ansiktet, eftersom man aldrig riktigt kommer undan den.
Sedan finns det ju alltid saker som man gjort som man grubblar över, känner ångest för. När klumpen i magen känner att just nu ska jag växa mig lite större och va lite mer irriterande, tänker man bara negativt, fast man inte borde. Har man en gång varit nere på botten är det lättare att falla ner igen än vad man tror. Ibland när jag sitter med Ipoden i handen, bläddrar nästan längst ner i listan och ser min favoritlåt, så blir jag superarg. jag blir arg för att jag en gång tillägnade dig den låten, gav bort min tröst på något sätt. Sen när det blev som det blev, kunde jag inte lägngre lyssna på den. Det kan jag fortfarande inte. Men när humöret är på topp, och jag ser just den låttiteln så blir jag bara glad av någon anledning, ångrar absolut ingenting. Konstigt det där. Och jag vet inte varför, men när jag la mig sängen ikväll, så saknade jag dig. För första gången på länge.
Sedan besvikelsen av att man kanske inte presterar så bra som man vill, den besvikelsen. Man känner sig dålig.
Men nu ser jag vilket långt och äckligt inlägg det här har blivit. Så, nu ska jag sova.
Kommentarer
Postat av: fia
bästa bella, du vet exat vart jag finns <3
Trackback
