Du fattas oss.

fyfan vad jag grät, vilket jag inte trodde att jag skulle göra.
men att se min syssling som är två år äldre än mig sitta
 och pussa sin stackars mamma på pannan medans
han själv bryter ihop fick mig att böla som en treåring som slagit upp knäet typ, haha
Men min första begravning blev fin ändå.

Vila i frid, Per! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0