Gabriella Ström

Blir ledsen bara jag tänker på att jag aldrig mer ska bli tvingad att sätta min fot i kunskapsskolan igen.
Tanken på att även om jag går dit av ren fri vilja så kommer inte dem som jag en gång pluggat, skrattat och gråtit med, känt en otolig gemenskap med vara där. Alla är borta. Vi visste att den här dagen skulle komma, men om jag ska vara helt ärlig. Det känns som någon har dött. Och när jag skriver så tänker jag genast på Linnea. Och de som slutat skolan innan nians slut, som inte fick uppleva balen och hur underbart det faktiskt var på slutet.
Jag kommer sakna mina vänner och alla andra något otroligt, ni va ju trotts allt en stor del av mitt liv och vardag.